Just nu har jag kommit in i ett läge som jag inte gillar direkt. Det är när det känns som om dagarna bara rullar på. Ingenting utöver det vanliga händer. Men det är väl kanske för att jag är inne i en jobbperiod just nu, och sen att hösten kommit på allvar. Det är mörkt när jag åker till jobbet och det är mörkt när jag slutar jobbet. 

Nu har Tilda varit här hos mig sen i söndags för en vecka sen. Ikväll (måndag) är det dax att lämna över guldklimpen till hennes pappa. Den här veckan har varit helt fantastiskt.  Vi har gjort massa roliga vardagssaker. Som att baka cupcakes,  lånat böcker på biblioteket,  badat på Kristiansborg, varit på Erikslunds shoppingcenter och lekt med klasskompisar tränat/lekt på utomhus gymmet vid Rocklunda.  Ja helt vanliga vardagsgrejer, men ändå då roligt eftersom det uppskattas så mycket av Tilda. Nu känns det som att Tilda alltid ska vara här hemma. Kommer in i så skön vardagsrytm. Men så är det inte. Tilda tycker det ska bli kul att få träffa sin pappa efter en vecka. Och det förstår jag. Hoppas bara han förvaltar den tiden med henne.  För det går så fort allting. Snart växer hon upp och inte alls har lika stort behov av oss.

Jag mår såååå bra. Det är väl som alla säger. Man måste må dåligt för att veta när man mår bra, och det glra jag verkligen.  Känner mig färdig med att må dåligt och ha en inte ilska som inte går över. Nu går jag och njuter av allt. Såna små saker som att cykla till gymmet och dolen skiner gör mig lycklig i hela kroppen. Att få vakna bredvid Tilda och njuta av en frukost tillsammans är underbart. Att få en kram av någon som verkligen tycker om mig, är också en underbar känsla.  Jag lider nog brist på riktiga kramar. 

Ja, nu är mitt vitrinskåp på plats. Blev superbra. Å så har jag nånstans att ställa mina flaskor.  Köpte till en led-list som jag kan välja färg på. Kul att kunna variera färg efter årstid och humör. 

Tiden rusar fram, och det har varit massor att göra och fixa med efter flytten. Men nu börjar det kännas att det mesta är på plats. Känner mig sååå nöjd med min inredning av lägenheten.  Tror nog Tilda också är nöjd med ditt nya rum. Här kommer lite bilder. 

Om precis 1 vecka är det dax för flytt. Mycket som ska hinnas med innan dess. Men det känns som om jag har koll på läget. Har tvättat alla fönster. 5 timmar,  och igår städade jag stora badrummet och bommade igen så det ska vara klart. Vissa delar blir att städa på torsdag och fredag. Det är med blandade känslor som flytten innebär.  Jag hade verkligen velat bo kvar här,  men det blir lite väl dyrt. Sen ska det bli skönt att få göra ordning vårat hem. Nu är det flyttkartonger lite här och där. Nästa vecka är Tilda hemma.  Så då ska hon och jag packa hennes rum. 

Ja det var verkligen länge sen jag uppdaterade min blogg.  När jag nådde mitt mål med träningen och kosten. Ja framförallt kostdelen, så tappa jag lite fokus på allt.  Jag ska säga att jag ätit en hel del sen dess. Gått upp några kilon. Men att ligga på så låg fettprocenten är inget man kan ligga på året om precis. Träningen håller  jag i. Älskar verkligen min träning. Det har varit mitt andningshål den här våren. För er som inte vet, så bestämde jag och min man att gå skilda vägar. Vi har helt enkelt växt åt olika håll. Levde bara som vänner. Inget fel med att vara vänner. Det är vi fortfarande och kommer så förbli hoppas jag.  Men jag var verkligen inte lycklig.  Var så länge sen jag kände mig lycklig,  att jag glömt hur det känns att vara lycklig.  Det var nog det som fick mig att vakna. Nu har det gått 17 dagar sen han flyttade, och jag ångrar inte vårat beslut. Jag lider givetvis med Tilda.  Hon vill ju att vi ska bo ihop som familjen Hedenhös som hon säger. När frågor kommer upp så svarar jag så ärligt och enkelt det bara går. Hon ska ju inte känna sig oälskad eller att det är hennes fel på nåt sätt. Jag tror hon förstår när jag förklarar att vi alla mår bättre på skilda håll. Nu är det väldigt nytt för henne,  men hon har många kompisar med skilda föräldrar.  Så hon förstår på så sätt. Just nu lever vi lite halvrörigt här hemma. Vi flyttar ju också snart. Eller rättare sagt den 1:a augusti.  Så jag har köpt lite nya möbler som jag inte packat upp. Lättare att frakta dom i sina kartonger.  Så står det lite flyttkartonger i sovrummet som är packade. Ska bli skönt att få bli klar med flytten och få lite lugn i mitt liv. Men jag känner redan sinnesro som det var länge sen jag kände. 

Igår gick jag äntligen i mål. Min 4 månader långa diet har nått målgång. Startade min resa på 64 kg Och 18,8% kroppsfett.  Igår hade jag nått 54,9 kg och 8% kroppsfett.  Är så sjukt stolt över mig själv. Jag har kämpat på trots att det varit olidligt tungt vissa dagar. Orken tryter, humöret är långt ifrån på topp och magen skriket efter mat. Men det har bara varit att blicka framåt och ha målet i fokus.  Trots att mitt mål med tävlingen ändrades så bet jag ihop å fortsatte.  Men jag hade aldrig klarat det utan allt stöd och peppning från vänner och familj. Igår tryckte jag i mig rätt mycket kolhydrater.  Något som resulterade att jag hade grymt tryck i kroppen på gymmet idag.  Kände mig starkare än på länge. Kul att träna när det känns så. Så nu blir det att bygga mycket muskler tills nästa vår. Älskar träning. Här är några bilder på min fysik igår. 

Den 3:e juni går jag i mål. Jag jobbar nämligen tills dess. Känner att jag vill ha min målgång på en ledig dag. För då ska det firas med bilder,  träning och nåt gott att äta. Känner mig supertaggad inför min sista vecka. Tänk att jag gått på diet ända sen den 1:a feb. Kommer nog inte göra om detta. Inte under så lång tid iallafall. Känner mig stolt över mig själv. Kul att se vad man klarar om man bara är fokuserad på sitt mål. Nu får ni hållas till tåls fram till den 3:e juni. Vi hörs då. Kram

Det känns att jag gått på diet väääääldigt länge nu. Men när det bara är 2 veckor kvar, så borde det kännas lättare.  Men det är tvärtom.  Tidigare var jag bara mitt uppe i dieten.  Att bita ihop och köra på var det enda som gällde.  Men nu med målet i sikte så känns motivationen inte på topp. Men en sak är säker... när jag bestämt mig för något.  Så är det de som gäller.  Förstår mig inte på personer som inte kan hålla löften dom gett till sig själv. Det är ju nånting du själv vill.  Annars skulle du ju aldrig gett det löftet.  Och när man bestämmer sig för något. Så är det ju bara att ställa in siktet mot mål, och kämpa sig dit. Det är ju ingen som sagt att det är lätt. Men kämpar man aldrig fullt ut mot nånting.  Så kommer du aldrig få känna segerns sötma. Känslan av att ha klarat ditt mål, trots hårda prövningar och svackor. Det är ju bara DU som kan nå ditt mål. Och det är just DU som kommer stå där vid målgången och känna dig som en segrare. 

Förra veckan var det dax för månadens invägningen och fettmätning.  Det börjar ta sig. Vpgen stannade på 56.5 kg och fettprocenten på 7.5 . Men jag är ändå inte helt nöjd. Har givetvis tappat endel muskler, eftersom det är svårt att bibehålla samma muskelmassa när man går på diet. Även fast jag proppar i mig protein.  Hade hoppats på lite mer magmuskler samt mer rumpmuskler. Jag har iallafall beslutat att inte tävla i mitten på juni. Utan mitt mål är att vara i mitt livs form den 1 juni. Så jag fortsätter kämpa på. Det har blivit en livsstil att äta som jag gör.  Så det kommer bli svårt att gå  tillbaka till ett mer balanserat liv med kosten. Förra helgen var jag i Göteborg och hälsade på Daniella.  Det var verkligen skönt att komma iväg lite. Vi firade Daniellas födelsedag.  Då jag dessvärre inte kan träffa henne på den stora dagen den 10 maj. Tack Daniella för en underbar helg.

Tårarna tycks aldrig ta slut. Nu är det 2 veckor sedan Vittra lämnade oss i förtvivlan och sorg.  Kan fortfarande inte prata om det utan att bryta ihop och börja gråta. Det började på tisdagen för 2 veckor sedan.  Vittra var hängig på kvällen. På morgonen var hon trött, och på lunchen när Jonas gick hem till henne,  så hade hon spytt.  Men på eftermiddagen verkade hon piggare. Vi trodde hon fått ur sig det hon mådde dåligt av.  Men på torsdagen morgon var hon ännu tröttare och vinglig. Hade svårt att gå. Ringde Strömsholm och dom ville att vi skulle komma dit direkt.  Väl där blev hon snabbt sämre. Det var som hon inte orkade längre.  Hon la sig ner och reste sig aldrig upp igen. Trots att vi var där i över 4 timmar.  Det togs en massa  prover och gjordes ultraljud.  Där kunde dom konstatera att hon drabbats av njursvikt.  Men dom visste inte varför.  Fler prover togs och när vetrinären kom in och berättade att hon blivit glykolförgiftad och att det inte fanns något dom kunde göra för Vittra, så rasade hela världen ihop. Vi vet fortfarande inte hur hon fått i sig det. Jag har henne nästan alltid lös när vi är ute.  Och hon äter på det mesta samt dricker vatten i vattenpölar.  Men jag trodde hon åt harbajs som hon älskade.  Antingen har hon lyckats slicka i sig glykolen från en bil som läckt, eller så har någon lagt ut något ätbart som varit glykolförgiftat. Men vi måste tänka att det var en tragisk olycka.  Annat finns inte. Det är sååå tomt, ensamt och tyst här hemma. Hon fattas verkligen.  Men Dennis sa att bi får inte gräva ner oss i sorgen. Utan minnas allt fint vi haft med henne. Även fast hon bara var hos oss i 2 år,  så finns såååå många fina minnen.  

Hade min veckoinvägning idag. Pga en del distraherande saker omkring, så har min diet inte varit lika strikt som den ska. Inte heller har träningsmotivationen varit på topp. Har gått och tränat som jag ska, men fokuset har inte varit på topp. Men efter veckans vägning blev jag glad. 57.2 kg stanna vågen på. Låter kanske inte mycket för världen, eftersom vågen visade 57.4 kg förra veckan. Men efter den veckan som varit. Så trodde jag nästan att jag skulle ha gått upp lite. Så med detta resultat känner jag mig mer peppad än nånsin att nå mitt mål. Halva tiden har gått. Halva kvar. Kämpa, kämpa, kämpa.  Jag har även fått en extra träningsmotivation. Jag har fått äran att buzza Pierre Roberts träningsbh. Dom kan jag verkligen rekommendera.  Snygga och sitter hur bra som helst. Finns i många snygga färger.  Just nu får man 30% rabatt vid beställning via deras hemsida. Ange kampanjkod PIERRE30ROBERT 

Ja....det är faktiskt så. Jag är inne i en djup svacka. Känner ingen tränkngsmotivation och inte heller dietmotivation. Känns som jag vill skita i allt och bara lägga mig ner och äta godis och annat skit. Det är för mycket annat runt omkring som stör. Har svårt för att fokusera på det jag ska. Men jag ger inte upp. Hur jobbigt det än känns. Har kommit alldeles för långt för att bara kasta bort det. Förhoppningsvis är jag på rätt spår snart igen. Så ni får gärna skriva några peppande rader som gör min resa lite lättare.