Tårarna tycks aldrig ta slut. Nu är det 2 veckor sedan Vittra lämnade oss i förtvivlan och sorg.  Kan fortfarande inte prata om det utan att bryta ihop och börja gråta. Det började på tisdagen för 2 veckor sedan.  Vittra var hängig på kvällen. På morgonen var hon trött, och på lunchen när Jonas gick hem till henne,  så hade hon spytt.  Men på eftermiddagen verkade hon piggare. Vi trodde hon fått ur sig det hon mådde dåligt av.  Men på torsdagen morgon var hon ännu tröttare och vinglig. Hade svårt att gå. Ringde Strömsholm och dom ville att vi skulle komma dit direkt.  Väl där blev hon snabbt sämre. Det var som hon inte orkade längre.  Hon la sig ner och reste sig aldrig upp igen. Trots att vi var där i över 4 timmar.  Det togs en massa  prover och gjordes ultraljud.  Där kunde dom konstatera att hon drabbats av njursvikt.  Men dom visste inte varför.  Fler prover togs och när vetrinären kom in och berättade att hon blivit glykolförgiftad och att det inte fanns något dom kunde göra för Vittra, så rasade hela världen ihop. Vi vet fortfarande inte hur hon fått i sig det. Jag har henne nästan alltid lös när vi är ute.  Och hon äter på det mesta samt dricker vatten i vattenpölar.  Men jag trodde hon åt harbajs som hon älskade.  Antingen har hon lyckats slicka i sig glykolen från en bil som läckt, eller så har någon lagt ut något ätbart som varit glykolförgiftat. Men vi måste tänka att det var en tragisk olycka.  Annat finns inte. Det är sååå tomt, ensamt och tyst här hemma. Hon fattas verkligen.  Men Dennis sa att bi får inte gräva ner oss i sorgen. Utan minnas allt fint vi haft med henne. Även fast hon bara var hos oss i 2 år,  så finns såååå många fina minnen.  

Hade min veckoinvägning idag. Pga en del distraherande saker omkring, så har min diet inte varit lika strikt som den ska. Inte heller har träningsmotivationen varit på topp. Har gått och tränat som jag ska, men fokuset har inte varit på topp. Men efter veckans vägning blev jag glad. 57.2 kg stanna vågen på. Låter kanske inte mycket för världen, eftersom vågen visade 57.4 kg förra veckan. Men efter den veckan som varit. Så trodde jag nästan att jag skulle ha gått upp lite. Så med detta resultat känner jag mig mer peppad än nånsin att nå mitt mål. Halva tiden har gått. Halva kvar. Kämpa, kämpa, kämpa.  Jag har även fått en extra träningsmotivation. Jag har fått äran att buzza Pierre Roberts träningsbh. Dom kan jag verkligen rekommendera.  Snygga och sitter hur bra som helst. Finns i många snygga färger.  Just nu får man 30% rabatt vid beställning via deras hemsida. Ange kampanjkod PIERRE30ROBERT 

Ja....det är faktiskt så. Jag är inne i en djup svacka. Känner ingen tränkngsmotivation och inte heller dietmotivation. Känns som jag vill skita i allt och bara lägga mig ner och äta godis och annat skit. Det är för mycket annat runt omkring som stör. Har svårt för att fokusera på det jag ska. Men jag ger inte upp. Hur jobbigt det än känns. Har kommit alldeles för långt för att bara kasta bort det. Förhoppningsvis är jag på rätt spår snart igen. Så ni får gärna skriva några peppande rader som gör min resa lite lättare. 

Ja, just nu är det extra tungt att gå på diet. Går och tänker på godsaker varje dag. Men jag är galet stolt över mig själv att jag håller strikt på min diet. Igår fixade jag påskägg. Hantera godis utan att smaka en enda liten bit. Men jag har köpt lite godis som jag ska äta på lördag.  Då är det min ätardag. Men mest av allt går jag och längtar efter påskmaten. Hemgjorda köttbullar med rödbetsallad, jansson och ägghalvor med räkor på. Samt lite annat smått å gott. Men på fredag är det vägningsdax. Känns bra.