Tårarna tycks aldrig ta slut. Nu är det 2 veckor sedan Vittra lämnade oss i förtvivlan och sorg.  Kan fortfarande inte prata om det utan att bryta ihop och börja gråta. Det började på tisdagen för 2 veckor sedan.  Vittra var hängig på kvällen. På morgonen var hon trött, och på lunchen när Jonas gick hem till henne,  så hade hon spytt.  Men på eftermiddagen verkade hon piggare. Vi trodde hon fått ur sig det hon mådde dåligt av.  Men på torsdagen morgon var hon ännu tröttare och vinglig. Hade svårt att gå. Ringde Strömsholm och dom ville att vi skulle komma dit direkt.  Väl där blev hon snabbt sämre. Det var som hon inte orkade längre.  Hon la sig ner och reste sig aldrig upp igen. Trots att vi var där i över 4 timmar.  Det togs en massa  prover och gjordes ultraljud.  Där kunde dom konstatera att hon drabbats av njursvikt.  Men dom visste inte varför.  Fler prover togs och när vetrinären kom in och berättade att hon blivit glykolförgiftad och att det inte fanns något dom kunde göra för Vittra, så rasade hela världen ihop. Vi vet fortfarande inte hur hon fått i sig det. Jag har henne nästan alltid lös när vi är ute.  Och hon äter på det mesta samt dricker vatten i vattenpölar.  Men jag trodde hon åt harbajs som hon älskade.  Antingen har hon lyckats slicka i sig glykolen från en bil som läckt, eller så har någon lagt ut något ätbart som varit glykolförgiftat. Men vi måste tänka att det var en tragisk olycka.  Annat finns inte. Det är sååå tomt, ensamt och tyst här hemma. Hon fattas verkligen.  Men Dennis sa att bi får inte gräva ner oss i sorgen. Utan minnas allt fint vi haft med henne. Även fast hon bara var hos oss i 2 år,  så finns såååå många fina minnen.  

Tårarna tycks aldrig ta slut. Nu är det 2 veckor sedan Vittra lämnade oss i förtvivlan och sorg.  Kan fortfarande inte prata om det utan att bryta ihop och börja gråta. Det började på tisdagen för 2 veckor sedan.  Vittra var hängig på kvällen. På morgonen var hon trött, och på lunchen när Jonas gick hem till henne,  så hade hon spytt.  Men på eftermiddagen verkade hon piggare. Vi trodde hon fått ur sig det hon mådde dåligt av.  Men på torsdagen morgon var hon ännu tröttare och vinglig. Hade svårt att gå. Ringde Strömsholm och dom ville att vi skulle komma dit direkt.  Väl där blev hon snabbt sämre. Det var som hon inte orkade längre.  Hon la sig ner och reste sig aldrig upp igen. Trots att vi var där i över 4 timmar.  Det togs en massa  prover och gjordes ultraljud.  Där kunde dom konstatera att hon drabbats av njursvikt.  Men dom visste inte varför.  Fler prover togs och när vetrinären kom in och berättade att hon blivit glykolförgiftad och att det inte fanns något dom kunde göra för Vittra, så rasade hela världen ihop. Vi vet fortfarande inte hur hon fått i sig det. Jag har henne nästan alltid lös när vi är ute.  Och hon äter på det mesta samt dricker vatten i vattenpölar.  Men jag trodde hon åt harbajs som hon älskade.  Antingen har hon lyckats slicka i sig glykolen från en bil som läckt, eller så har någon lagt ut något ätbart som varit glykolförgiftat. Men vi måste tänka att det var en tragisk olycka.  Annat finns inte. Det är sååå tomt, ensamt och tyst här hemma. Hon fattas verkligen.  Men Dennis sa att bi får inte gräva ner oss i sorgen. Utan minnas allt fint vi haft med henne. Även fast hon bara var hos oss i 2 år,  så finns såååå många fina minnen.