Det är något som jag alltid försöker hålla. Visst kan det dyka upp oförutsedda saker, men det är viktigt att höra av sig i så fall. Min pappa går och väntar på operationstid. Han har blivit lovad att operationen ska ske nu i januari. Nu har halva januari gått och i stort sett ingenting har hänt. Fick besked i tisdags att läkaren skulle prata med en annan läkare först och sen skulle dom ringa tillbaka i torsdags. Igår alltså, men ingen har ringt. Nu är det fredag och ingen läkare har fortfarande ringt. Deras telefontider är tidigt på morgonen i 2 timmar. Min pappa mår hur dåligt som helst. Han går och väntar på att telefonen ska ringa. Han målar upp dom värsta senarierna och han vill inte gå utaför dörren. han vill inte träffa någon i rädsla för att bli sjuk och att då operationen skulle bli uppskjuten. Han lever i ett vaccum och min mamma mår givetvis också dåligt. Varför kan inte dom där jävla läkarna ringa när dom lovat att göra det. Blir så förbannad. Fattar dom inte att det sitter någon som är orolig för sitt liv och väntar på besked. Även fast dom inte har något nytt att säga, så kan man väl ringa och säga det i så fall om man lovat att ringa. Väntan och ovisshet är det som tär mest på en människa. Psykisk tortyr. Jag blev ju själv utsatt för psykisk tortyr i våras när jag inte visste om jag skulle få ha mitt jobb kvar eller inte, och eftersom allting blev så utdraget. Så då kan jag förstå att i den här situationen är det ännu värre när det gäller ens hälsa. Tänker och oroar mig för mina föräldrar varje dag. Imorgon är det min mammas födelsedag, men vi får inte komma och hälsa på eftersom min pappa är livrädd för att bli sjuk. Även fast vi är helt friska. Så jag och mamma träffades idag och gick en promenad till deras nya lägenhet som håller på att byggas. Micke kom och hade en guidad visning av deras lägenhet. Den är superfin. Sen gick vi hem till mig och fikade lite. Älskar mina föräldrar så mycket, är tungt att se mina föräldrar lida.

Det är något som jag alltid försöker hålla. Visst kan det dyka upp oförutsedda saker, men det är viktigt att höra av sig i så fall. Min pappa går och väntar på operationstid. Han har blivit lovad att operationen ska ske nu i januari. Nu har halva januari gått och i stort sett ingenting har hänt. Fick besked i tisdags att läkaren skulle prata med en annan läkare först och sen skulle dom ringa tillbaka i torsdags. Igår alltså, men ingen har ringt. Nu är det fredag och ingen läkare har fortfarande ringt. Deras telefontider är tidigt på morgonen i 2 timmar. Min pappa mår hur dåligt som helst. Han går och väntar på att telefonen ska ringa. Han målar upp dom värsta senarierna och han vill inte gå utaför dörren. han vill inte träffa någon i rädsla för att bli sjuk och att då operationen skulle bli uppskjuten. Han lever i ett vaccum och min mamma mår givetvis också dåligt. Varför kan inte dom där jävla läkarna ringa när dom lovat att göra det. Blir så förbannad. Fattar dom inte att det sitter någon som är orolig för sitt liv och väntar på besked. Även fast dom inte har något nytt att säga, så kan man väl ringa och säga det i så fall om man lovat att ringa. Väntan och ovisshet är det som tär mest på en människa. Psykisk tortyr. Jag blev ju själv utsatt för psykisk tortyr i våras när jag inte visste om jag skulle få ha mitt jobb kvar eller inte, och eftersom allting blev så utdraget. Så då kan jag förstå att i den här situationen är det ännu värre när det gäller ens hälsa. Tänker och oroar mig för mina föräldrar varje dag. Imorgon är det min mammas födelsedag, men vi får inte komma och hälsa på eftersom min pappa är livrädd för att bli sjuk. Även fast vi är helt friska. Så jag och mamma träffades idag och gick en promenad till deras nya lägenhet som håller på att byggas. Micke kom och hade en guidad visning av deras lägenhet. Den är superfin. Sen gick vi hem till mig och fikade lite. Älskar mina föräldrar så mycket, är tungt att se mina föräldrar lida.